onsdag 26 september 2012

Hur tänker ni?





 
Onsdag förmiddag,
och jag sitter och tänker på det här med integritet. Barnens.
 
Jag frågade några om jag exponerar mitt barn för mycket i sociala medier
(bloggen och instagram för min del). En del tyckte ja, andra sa nej...
 
Och jag tänker verkligen efter varje gång jag lägger upp
en bild på P. 
Ofta är det ögonblicksbilder, bakifrån eller ovanifrån. Aldrig naken,
sällan närbild. Inget namn på honom.
Ett sammanhang jag vill visa.
 
En bild blir så mycket mer levande och intressant med människor i den.
tycker jag.
 
Och P är en mycket stor del av mitt liv och min vardag och det skulle kännas konstigt att utesluta honom och aldrig visa dom där ögonblicken.
Jag vill att min blogg ska vara personlig, men inte för privat.
 Ja, ni förstår säkert..
 
Och samtidigt,
Han har inget att säga till om själv när han är så här liten.
Det är jag som bestämmer när han ska visas upp eller inte. och det får mig ibland att känna: vad fan håller jag på med?!
 
Det absolut viktigaste för mig är att alltid, så gott jag kan, ge P allt han behöver och aldrig överskrida hans integritet eller kränka honom.
 
Så därför tycker jag att detta är en viktig och ganska svår fråga.
 
Och jag är säker på att det är många där ute som funderar över samma sak.
Så, kan ni inte berätta. Hur tänker ni?

10 kommentarer:

  1. Jag har en vän med blogg. För att kunna läsa under "rubriken" min familj krävs det att man mailar henne för att få lösenord till just den sidan, bara för att hon ska ha någorlunda koll på vilka som tar del av bilder på hennes barn. Andra saker hon skriver om är öppna för alla. Det är en idé.

    SvaraRadera
  2. Jag frågar _nästan_ alltid de barn som är stora nog. Är det en suddig bakifrånbild så kanske det hoppas över, och i stort tycker barnen inte att det är märkvärdigt.
    Det är dock en förbannat svår fråga.

    Jag gillar inte när folk instagram/fb-lägger upp bilder på dem/mig, utan att fråga dock.
    Och jag är inte säker på att jag fattat rätt beslut.

    En av mina (få) idoler är fotografen Sally Mann. Hon plåtade sina barn otroligt vackert men även närgånget ibland. Naken i nedkissad säng, flytandes i vatten, blödandes näsblod bla.
    Hon fick mkt kritik, framförallt av religiösa när det begav sig, men även av småbarnsföräldrar i stort.
    Själv tyckte jag att det var så befriande att se något annat än vattenkammade skolfoton på ungar som tvingas le.
    Jag slutade köpa dagiskorten/skolkorten och började göra egna bilder. Som kändes sanna, för mig.
    Fotar du inte som en kratta och skriver som en imbecill, och är varsam.
    Då ger det nog mera än det tar, tror jag.
    Ger både för honom att titta tillbaka på, och ger för oss som läser.

    Jag hoppas iallafall att det är så, men det kommer jag inte att få veta förrn det i värsta fall är lite för sent.

    Bra att få lufta frågan, Nanna. Även om jag inte hjälpte dig direkt ;)

    Kram

    SvaraRadera
  3. hej rara! svår fråga ja..har tänkt mycket på det där jag med. men jag frågar alltid också, de stora såklart, inte Liten :) men det känns nästan känsligare när det gäller de stora. och aldrig är det ju några hemska bilder på Liten, bara i ett sammanhang precis som dina. men som idag frågade jag min dotter före och hon läste och godkände och vet det där med anonymiteten. ingen av oss bär ju våra riktiga namn, inget om var i norrbotten vi bor osv..men visst tänker man på det ibland. säger som Lotta att man lär väl få veta om annat..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  4. Ja, det där funderar nog alla bloggande, Instagrammande föräldrar på. Även jag såklart. Jag tror egentligen inte att jag är så känsligt kring detta. Har ganska mycket bilder på båda barnen i bloggen och på Instagram. Men som du skriver, aldrig någonsin nakenbilder eller "lättklädda" bilder. Men vardagliga bilder, fina bilder etc. ser jag inga problem med när det gäller små barn. Är det bilder på mina bonusbarn som är lite äldre (11 o 12) så brukar dom få säga ok innan. När man är lite äldre så bryr man sig ju hu rman ser ut innan alla kan se. Precis som vi vuxna. Jag vill ju inte att nån lägger ut bilder på mig där jag känner mig ful. :-)

    Så jag tycker helt enkelt att det är helt ok att lägga ut bilder på barnen, så ser ju världen ut idag med alla sociala medier. Inget konstigt egentligen. Men som sagt, inga nakenbilder. Och tycker inte heller att man ska skriva något som barnen kan tycka är pinsamt/utlämnande etc.

    SvaraRadera
  5. Bara att du lyfter frågan och tänker tanken gör ju dig till en fantastisk fin förälder.
    När jag startade min blogg hade jag ingen avsikt att lägga ut bilder varken på mig själv eller på mina barn. Men som du säger, det blir väldigt opersonligt och kanske tom tråkigt, utan dessa bilder som skänker värme och ett sammanhang till det man skriver.
    När det gäller instagram kan man väl välja att göra den privat (även om jag inte har det så), då minimerar man möjligheten för okända att se ens bilder. För där (på insta) är man ännu mer personlig i sina bilder, kan jag känna. Men som du och ni andra sagt, aldrig nedlåtande och kränkande bilder, nånstans! När det just gäller bilder på barnen är det ju en hyllning och en kärlek utöver vad ord kan beskriva, som man vill förmedla! Den kan vara svår att stoppa ibland, mest eftersom vi alla har världens finaste barn :-)!

    Kram till dig

    SvaraRadera
  6. Och får jag bara säga, vilket varmt och härligt hem ni har! Personligt och välkommet känns det som.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. vilka fantastiskt fina bilder pa er harnere!

    jag har ju sjalv inga barn men fotar desto mera andras barn, inklusive min systerson och dotter och vanners barn och lagger nog upp ganska friskt, bade naket och allt mojligt, och undrar ibland over det och diskuterar det ocksa. det ar ju pa nagot vis min 'konst' som jag sa garna vill dela, och dar ser vi ju ofta sa mycket. kanns som att avsikten bakom ar det som avgor. men a andra sidan, radslan over att nagon ska anvanda bilderna med en annan avsikt finns dar och dar har jag inte funnit nagon losning.

    SvaraRadera
  8. Ja visst sitter man och fnular på det ibland. Det är så svårt det där med den "nya" kulturen som är på framfart där ingen knappt har några hemligheter för den andre. Vill man vara med i det spelet eller inte?
    Kan jag stå för detta i många år framöver. Försöker verkligen att tänka efter så fort man publicerar bilder på barnen och gör ungefär som du. Men det är så svårt att säga om det man gjorde var rätt eller inte. Det får bara tiden utvisa, så länge man gör saker som känns ok, tror jag det är mindre risk att man kommer ändra sig senare i livet.
    Önskar dig en bra dag
    /Helena

    SvaraRadera
  9. Jag har också funderat på det där. Jag har ganska skarp gräns, om man kan förklara det så, på vad jag visar. Barnen har knappt aldrig varit med och då syns aldrig deras ansikten rakt framifrån heller. Fast jag skriver ju inte så ofta om barnen. Hade jag gjort det hade jag visat fler bilder av dem men ändå inte med helt synligt ansikte. Fast jag tycker jättemycket om att se alla fina kort som bloggerskor visar av sina familjer och hem. Barn är ju det finaste som finns :) Och dina bilder har jag aldrig reagerat på att de skulle på något vis visa för mycket :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  10. Tusen tack för alla kloka tankar och funderingar kring den här frågan. Jag tar in varenda ord och funderar lite till och försöker att hitta en balans som känns rätt för mig.

    Jag håller också med om att det är så roligt att se bilder på andras barn, i olika sammanhang, förmedlande olika känslor. Blir ofta så fin stämning i bilderna.

    Tack igen <3

    kram Nanna

    SvaraRadera