För en stund sen pussades vi hejdå och hans farmor skulle ta honom till tåget.
Det är första gången han åker bort så där själv,
och ska sova över.
Så klart att han fixar det. Han är cool och älskar sin farmor och farfar och katten.
Och ändå.
Mitt hjärta. Jag längtar och undrar.
Men snart kommer en ny tid. Det här är lite en övning inför det som kommer
tänker jag.
När vi åker och ska hämta hem bebisen vet vi inte om det blir
en eller flera nätter.
Och över huvud taget så kommer hela livet att förändras efter det
och jag kan inte låta bli att känna ett sting av dåligt samvete.
Känna vemodet emellanåt.
Fasen när det bara är vi övergår till något annat. Och snälla, ni andra flerbarnsmammor,
kan ni inte berätta för mig.
Visst blir allting bra även på ett nytt sätt?
Det kommer bli fantastiskt! Jag undrade om det verkligen kunde finnas lika mycket plats för en till. Men som kom hon. Alldeles självklar. Som om hon alltid bott i mitt hjärta, med lika mycket plats som sin syster.
SvaraRaderaHittade hit från Krickelin. Härlig blogg du har!
Kram Satu muminliv.wordpress.com
Inget dåligt samvete behöver du ha och jag kan nog tänka mig vad du menar. Oavsett hur många barn man har älskar man dem alla villkorslöst. Fast det vet du ju förstås :)
SvaraRaderaFör oss blev det ingen stor förändring med första eller andra barnet. Det liksom bara flöt på men inte lätt förstås med alla vaken nätter och sjukdomar men jag menar, hon den lilla första var så glad för lillebror och det gick bra. Fast nog kände hon av att tiden inte fanns på samma vis. Men lilla hon var med pappan och gjorde annat och ibland med mig och gjorde annat. Värst var det att försöka hålla sig vaken på dagen när man varit vaken hela natten och flera nätter...Då kändes det att man hade en pigg sprallig treåring också. Som inte sov alls på dagen.
Ja visst blir allting bra även på ett nytt sätt. Och blir det något så försöker man fixa och greja så att det blir bra igen. De är lite kluriga de små :)
Ann-Louise
Det kommer att bli alldeles lysande! På ett nytt sätt. Och fint. För visst vet jag att alla inte tycker eller vill samma, eller kan få det de vill... men när jag ser mina ungar ihop... Eller som i lördags när jag vaknade och hörde hur de pratade och lekte ihop... Då tänker jag att det är himla fint med syskon. Vad jag är glad att de har varandra!
SvaraRaderaSåklart det blir! Det blir liksom mer och bättre och man både får och ger mer kärlek, hur coolt som helst. Man kan bli väldigt trött, men då får man hjälpas så att man kan sova lite. Lycka till och stor kram!
SvaraRaderaKänner så väl igen dina tankar. Hur mycket kärlek rymmer ett hjärta? Hur ska det bli? Sen.
SvaraRaderaDet bara blir. Kan jag säga för egen del. Det blir bra. Men också jobbigt och tårar och trötthet och samvetet som spökar. Men mest bara bra. Och hjärtat rymmer så mycket mer än man kan tro. Jag kan fortfarande bli överväldigad när jag ser mina killar. Min familj. Mina finaste fina.
Hälsar Åsa
Känner så igen den där känslan. Första gången när någon av mina döttrar skulle sova borta. UJ UJ säger jag vad jag led.
SvaraRaderaDen känslan förändras kan jag säga. Mina döttrar är nu 10 och 11,5 (jag vet 1,5 år emellan!) så nu när de säger, –mamma får jag sova hos xxxx, säger jag bara –helt ok, utan att ens tänka på det.