Om fina kombinationer och att skriva.

 

 

Hemma hos Mackapär hängde Zizustadt och Jonna Fransson bredvid varandra och

jag blev förälskad i kombinationen. Tur för mig att jag redan hade både frö och blomster.

Idag ramar jag in och hänger om.

 

 

Och packar upp och tvättar. Lillasyster fick ärva den småblommiga blusen av en väns

barn och ni förstår väl att jag tycker om den?

 

"Hon kom med vildhallonen" skriver Tuva Minna Linn om sin nyfödda dotter

och jag tänker börja göra som hon - skriva till mina barn. För jag saknar skrivandet

och minnena. Hur mycket man än vill hålla fast vid dem så är det så många som bleknar

med vardagens stress. Palle och Jonna, mina älskade skatter.

 

 

Och jag packar upp vimplar, mailar jobb och packar kartor och katten där kommer från bakluckeloppis.

 

 

Och plötsligt känns det som om vi har all tid i världen. Som att ett barn är hur simpelt som

helst, men som jag aldrig kände när jag bara hade ett.

 

Men det är tomt också. Vi tittar mot dörren, varje gång det knäpper till, och längtar efter

storebrors glada röst.

 

Och pappan så klart. Han som skämt bort oss med sovmorgon och nybakat bröd

var och varannan sommarlovsmorgon.

 

Hoppas du har det fint där du är.