Jag vet att ni är ganska många som läser här som själva har barn,
eller så kanske ni minns från när ni var små.
Kanske kan det tyckas märkligt att skriva om det här på bloggen,
men jag vet faktiskt inte vad jag ska göra just nu.
Hur gör man när ens barn hatar att ta medicin?
Det handlar inte om att ogilla, utan om ren och skär panik.
Vi försöker diskutera, muta och resonera, och inget fungerar.
Senaste tiden har det varit alldeles för många mediciner, alldeles för ofta.
Och kvällarna slutar med att vi är alldeles ledsna och utmattade allihop.
Och då kommer tvivlet. Hur gör man rätt?
Om någon har något tips, någon strategi, vad som helst.
Det vore så himla fint och tacksamt.
Känns alldeles deppigt just nu.
hej nanna,
SvaraRaderanya kameran,åh jag är nog nästan lika kär som du! vilka underbara bilder du och den har tagit på sistone...
blir glad! över att vara här hos dig..
jag har ju inga barn än, men kommer ihåg att mamma och pappa körde med belöning och det funkade. alternativt att 'gömma' medicinen i en tesked glass eller dylikt. tja. det var på det ljuva åttiotalet och jag vet inte hur kinkiga vi var precis.
VILKET vilket kibbutz? måste vara så nära där jag bor!
kramar! snart nytt år...
Har har det blivit sa efter att ha försökt ge febersenkande med panik och skrik, att vi undviker att ge medicin sa mycket som möjligt - dom flesta sjukdomar gar ju över av sig sjalva och vi har haft tur att ha valdigt friska barn. Var 16 manaders gamla tjej har aldrig behövt ta nagot, och 5 aringen har fatt antibiotika en gang.
SvaraRaderaMediciner är det jobbigaste som finns tycker jag också, men som tur var har vi ju haft lite sjukor som krävt mediciner. Alvedon gav vi en period som stopiller, men det blev också jobbigt så vi slutade med det.
SvaraRaderaMåste man ge penicillin så tänker jag antingen lär man barnet att svälja tabletter, men kanske att P är för liten för det. För oss funkade det med tablettöverdrag och glass och juice och då klarade hon tillslut att svälja. Hon är ju inte speciellt förhandlingsbar eller mutbar överhuvudtaget.
Om jag inte hade lyckats med det så hade jag undersökt möjligheterna att få något annan sort som inte smakar illa om det fanns möjlighet till det hade jag krävt att få något annat. Medicin som smakar så barnet inte klarar av att äta den eller bara kräks upp den är förmodligen inte till mycket nytta. Hoppas ni mår bättre snart *kram*
Ser att några skriver att man ska skippa medicinen, att kroppen fixar det mesta. Så är det absolut, men vi har barn som måste få i sig medicin annars blir dom så dåliga t.o.m. av en enkel förkylning. Om det gäller flytande medicin rekommenderar jag munsprutan. Enligt vår äldsta son på 8 år smakar det mindre med den och så är det lättare att få i dom medicinen tycker jag. Och så muta! Vi låter vår yngsta på fyra år som inte går att resonera med välja något gott från affären när han blir sjuk t.ex. piggelin eller läsk. Han får det goda först efter att han fått i sig sin medicin och då spelar det ingen roll om det blev tjafs ändå. Får han i sig medicinen ska han också få sin belöning! Han vet det och det fungerar.
SvaraRaderaHoppas ni hittar en metod som fungerar hos er!
Ja det känns hemskt att behöva tvinga i dem medicin... Gudskelov har vi kunnat ge dem "suppar" vid feber och det gick bättre än flytande alvedon, för de har vägrat det. Våra barn har bara behövt ta penicillin en gång och det var hemskt! Det var granulat som blandades ut med vatten och både smakade och luktade apa..Apoteket var stängt i flera dagar för det var jul. Vi tvingade i dem det lite i taget. De grät och höll på att kräkas. Den minste var bara ca två år då.. Men vad skulle vi göra...Hemskt var det :( Jag tycker att du ska prata med sjukvården igen. Det kanske finns något annat ni kan få. Nåt annat kan jag tyvärr inte råda dig till. Jag förstår att ni provat allt som mutor och belöningar. Håll ut och även fast det känns hemskt och ni får dåligt samvete blir det bra till sist, med tiden.
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Hej Nanna
SvaraRaderaOhh jag lider med er..vi har också varit inne i sjukdomssvängen ett bra tag med Maya..Hittade fyra gamla kåvepeninflaskor i kylskåpet..känna alltid lika hemskt att ge. Borde man eller inte? Alltid denna undrande fråga. Vi har gett varje gång, och Maya har då ibland bara haft en period på ca 3 veckor mellan medcinen. Är det pga öroninflammation som återkommer? När Maya opererades för sina polyper så satte dom in rör i öronen, det har hjälpt mycket. Tips för att barnet ska ta medicinen..hmm vi gjorde så här.Mät upp mängden i mlröret, ta sen en rolig liten barnkopp som barnet gillar och ge det i den. Dvs om det är lille P som ska få detta. Maya tog det mycket lättare då när vi hällde det i en äggkopp hon gillar. Klappa händerna eferåt, belöna på nåt sätt. Hoppas alla bakterier släpper. Här i Brasilien är hon alltid frisk och går upp i vikt (:
Kramar
Förstår hur det känns :-( Det var likadant med min stora kille när han var mindre. Jag har för mig att vi försökte med suppar eftersom det gick relativt snabbt, genom munnen var totalt kört. Antibiotika blandade vi med risifrutti och massor med sylt som var hans favorit. Det sägs att man inte ska göra så men vi tyckte det var bättre att han fick i sig det mesta än inget alls. Han tycker fortfarande inte om att ta medicin men ju äldre han har blivit desto lättare går det att muta och förklara varför. Som tur är har nr 2 tyckt att medicin är gott så vi har inte behövt gå igenom det igen. Det sliter i mammahjärtat även om man vet att det är för deras eget bästa. Jag hoppas verkligen att ni blir av med sjukorna snart. Lycka till.
SvaraRaderaDoseringsspruta finns på apoteket.
SvaraRaderaSuppar är bra till små kids men beroende på medicin så finns det ju inte alltid.
Spruta in mot kinden så att barnet inte sätter i halsen, är det tex 2,5 ml brukar jag "putta in" dosen med tre tryck, kort paus mellan trycken så att hon hinner svälja.
Jag sätter J i knät, lite snett och låser hennes ben mjukt mellan låren.
Håller stadigt runt henne med min vä arm och låser hennes högra arm i min sida.
Ett bra tryggt grepp.
Min känsla är att resonemang inte funkar på småttingar och att de känner av min tvekan eller rädsla.
Det finns ingen annan väg än att hon måste ta tex den här hostmedicinen om vi inte vill att hon ska kikna och kräkas.
Ha inställningen, -nu kör vi älskling.
Ju mindre snack och trug desto mindre grej, och desto snabbare är det över.
Första gångerna måste man vara extremt stark på insidan och i armarna, det kanske spottas ut och gråts men en snabb belöning som man kort pratat om innan är toppen.
Ställ fram chokladbiten på bordet: den här är till dig.
-Först tar vi medicinen, sen får du godis.
Låt honom inte titta när du gör iordning allt, bara plocka in honom och se till att berömma efteråt, oavsett hur det faktiskt gick.
Judith är mitt femte och det är fortfarande jobbigt, hon har varit svårast av alla så jag bad om tips och råd.
Jag fick samma svar som jag ger dig nu och det kunde jag redan.
Det handlade eg om att få prata av sig, säga hur jobbigt det känns att få blicken från sitt barn, att man förgriper sig, att de inte förstår
eftersom jag ska vara den varma snälla trösten. Varförblicken...hemsk.
Och bli påmind om att ha den där inställningen, det är ett jobb som vi måste göra ihop.
Bara att köra, inte visa mitt egna obehag och kanske föra över det.
Åh, men jag känner med er,
det gör jag mitt i mitt präktosvar.
Varm
Kram
Bra svar Lotta! Så brukar jag göra och det funkar toppen! Krya på er. kram
RaderaHelt otroligt klokt tänkt. Det är nog det bästa man kan göra!
RaderaÅh, känner med er såååå, Nanna. Och finaste lilla P, att han måste utstå. Det är lika med lilla O, han blir också heeeelt förstörd av att bli itvingad medicinen. Men det går ju snabbt över. Fast jag mår dåligt länge efteråt. Hoppas ni inte behöver några mediciner snart, och att våren kommer!
Världens kramar!
Hej! Började nyligen läsa din blogg, måste säga att du ger mig så mycket inspiration!
SvaraRaderaNär jag var mindre hade min bror problem med att svälja tabletter och hatade pencilin. Så mamma och pappa krossade tabletterna och blandade dom med fil eller yoghurt :) Hoppas att allt löser sig för dig!
Kramar!