Terapi...

Så igår var det pappans tur att bli sjuk, och på förskolan går en ny vända magsjuka. 

Jag som trodde vi var färdiga nu känner mig alldeles trött och gråtig. Som om det 

inte finns en sekund över att bara få landa. En sekund för bara mig.

Jag ringde till mamma och grät och klagade lite. Sen stängde jag in mig i sovrummet och 

plockade fram alla gröna saker jag tycker om och fotograferade dom på mattan.

 Det är min form av terapi och allt annat blir faktiskt grumligt och 

bortglömt för en liten stund.

Lillasysters klänning fick vara med och storebrors keps som påminner 

om våren.