Om fina kombinationer och att skriva.

 

 

Hemma hos Mackapär hängde Zizustadt och Jonna Fransson bredvid varandra och

jag blev förälskad i kombinationen. Tur för mig att jag redan hade både frö och blomster.

Idag ramar jag in och hänger om.

 

 

Och packar upp och tvättar. Lillasyster fick ärva den småblommiga blusen av en väns

barn och ni förstår väl att jag tycker om den?

 

"Hon kom med vildhallonen" skriver Tuva Minna Linn om sin nyfödda dotter

och jag tänker börja göra som hon - skriva till mina barn. För jag saknar skrivandet

och minnena. Hur mycket man än vill hålla fast vid dem så är det så många som bleknar

med vardagens stress. Palle och Jonna, mina älskade skatter.

 

 

Och jag packar upp vimplar, mailar jobb och packar kartor och katten där kommer från bakluckeloppis.

 

 

Och plötsligt känns det som om vi har all tid i världen. Som att ett barn är hur simpelt som

helst, men som jag aldrig kände när jag bara hade ett.

 

Men det är tomt också. Vi tittar mot dörren, varje gång det knäpper till, och längtar efter

storebrors glada röst.

 

Och pappan så klart. Han som skämt bort oss med sovmorgon och nybakat bröd

var och varannan sommarlovsmorgon.

 

Hoppas du har det fint där du är.

 

Ett hej efter en oplanerad bloggpaus.

Jag packade in paket och skrev kort kvällen innan.

 

 

Och sen åkte vi söderut.

En dag spenderade vi i Torekov med härligaste Mackapärfamiljen. Ulrika som redan känns

som en kär vän och deras barn som är nästan precis lika gamla som våra.

 

Vi fiskade krabbor och badade och jag glömde helt bort att ställa om ison i kameran

så allt blev väldigt ljust... Ojoj.

Vi bodde på en gård där höns, kycklingar och en tupp strövade fritt,

 

Och med ett så här vackert stall.

 

 

I Malmö lånade vi en lägenhet med ett stort vackert bord i köket och knarriga plankgolv.

Ost och vin om kvällarna. Prat och sommarprat.

 

Och bad i havet. Och massor av frukt och ännu mera glass.

 

Fint har det varit men nu är vi hemma igen, lillasyster och jag.

 

Småblommigt och lite tips på kvällskvisten.

 Jag kunde inte låta bli att gå ner till ateljén redan i gårkväll igen. Alldeles ensam där med

solen som lyste mig i nacken klädde jag om en anslagstavla.
 

Jag tror jag har sagt det förut: att detta måste vara det enklaste och roligaste och

snabbaste lilla DIY-projekt. Bara ett fint tyg + anslagstavla + häftpistol.

Det tar bara några minuter och kan i princip inte gå fel.
 

Småblommigt. Jag är verkligen smått tokig i det. Och visst är det i tiden. Men när jag

tänker efter... så har jag alltid varit väldigt förtjust i blommor och blommigt.

Kan inte bli för mycket i min värld.
 

Och ser ni den lilla pinglan där med tofsen på? Ett bokmärke från Pleased to meet 

som är himla fint eller hur? Jag läser en väldigt bra bok

just nu. STÅL av Silvia Avallone. Tips tips!
 

Och med detta vill jag säga god kväll och hoppas att Du har underbara

dagar med sol framför dig.
 

Lyckopost och äntligen ett hej från ateljén.

 

Det blev lite förskjutet allting, men idag skruvade jag ihop mitt skrivbord.

Plockade ner stol, lampa och lite annat från vinden för att äntligen börja skapa min

egen plats i ateljén. Jag hann mest bara hämta och packa upp. Men så här ser det ut

just nu och jag känner i hela kroppen att jag kommer trivas här.

 

Ser ni de blommiga tygerna? Alldeles makalöst ljuvliga. Dom kom med posten igår

som den allra finaste lilla överraskning. Ett lyckopaket. Avsändaren heter Sara Pirat och

vi har funnit varandra genom våra bloggar.

 

Hon skrev att hon helst hade velat skicka mig några nyplockade citroner,

solmogna tomater och ett knippe lavendel. Och jag hade älskat det. Älskar tanken på att

någon vill ge mig det. Men i stället kom en hög av dom vackraste 

småblommiga tyger och jag känner mig så himla glad när människor så precis

förstått vad jag tycker om. Att det har framgått på något vis.

 

Om ni inte redan upptäckt Sara Pirat så gör det nu. Hon bor på en kibbutz i Israel inte

långt ifrån där jag bodde för 15 år sedan, och hon ser och upplever sådant som jag

känner igen sen den tiden. Hennes vardagsbetraktelser är något väldigt speciellt

och ofta otroligt vackert. Det blir dagens tips.

 

Ikväll vet jag precis vad jag ska göra med det översta tyget.

Kan ni gissa?

 

Nu är vi här igen.

  

 Det är något väldigt rogivande med att komma till en plats där allt ser ungefär 

likadant ut från år till år, till skillnad från vardagen där jag finner ro i att konstant

flytta om, byta plats och ändra.

På landet fick jag ligga kvar i sängen varje morgon, för fina pappan gick upp med

barnen klockan fem eller sex. Och varje morgon fanns det nybakat bröd till kaffet

som man tog med sig ut på trappan.
 

Dikeskanterna var alldeles fulla med ängsblommor och smultron. Att låta lillasyster

smaka för allra första gången var bland det bästa. Vi tog barnen i skrindan och

plockade och plockade.

Allt det där som jag tycker så mycket om. Knotiga gamla äppelträd, vackra tapeter,

knarriga golv, klängrosor, svalor och surr och närheten till vatten. Det ger både

ro och längtan för en själ som min.

Jag gick mina egna små promenader för att skingra tankarna. Plockade smultron

och blommor. Lila och gula och en salig blandning. Fotograferade och gjorde

en glasstårta.

Nu är vi hemma igen och jag har en hel hög av idéer som väntar.

Jag ska andas in rosor och jasmin, sitta på glasverandan om kvällen och trä smultron på strån.

 Nu åker vi till landet och det där fullkomliga lugnet och tystnaden som man

 aldrig kan få i stan.
 

Jag lämnar kvar dator, stress och senaste dagarnas dåliga humör och packar

ner bikini, böcker, skrivbok och klänningar.
 

Kanske postar jag någon instagrambild, @nannakerstin heter jag om 

du vill följa. Ha det så fint tills vi ses igen.
 

Snart åker vi bort.

 

 

Ingefärsgodis till kaffet och massor av vatten. Andas djupt och lyft blicken 

en stund när det blir för svårt. Perspektiv på alltihop är viktigt.

 

Alldeles snart blir också pappan ledig och vi åker bort. Jag tänker på städning som

behöver göras. Vad som ska packas. Lite jobb som måste undan.

 

Jag har plockat fram skrivbok och penna för alla tankar som behöver skingras

och jag tänker på alla bra saker som faktiskt händer.

 

Nu ska jag snart få en eftermiddag på stan alldeles för mig själv och sen

middag ute, bara vi, utan barn.

 

Och det sägs att det ska bli soligt och varmt nu. Tänk vad härligt om det

kunde bli så på semestern. Hoppas att du som läser här har fina sommardagar.

Jag tror att det blir en liten paus nu.

 

kram och hej.