Idag.

 

 

Höst i luften.

 

När jag lämnat honom på dagis tog jag med mig téet till sängen

och stannade där länge med tidningar och musik.

 

Tog lite farväl av sommaren och

hängde upp mina pom-poms där bebisens säng ska stå.

 

Jag pendlar mellan lycka och vemod just nu.

ena stunden så spänd av förväntan

längtan

kreativitet och

idéer.

 

Nästa stund;

känns det nästintill hopplöst inom mig.

Jag tänker mycket på framtiden.

Hur ska det bli?

Jobbet jag sökte, mitt gamla,

jag fick det inte.

 

Så vad jag ska göra sen?

Det vet jag inte.

Men inom mig längtar jag bort lite,

från människors dåliga mående,

och in i något nytt:

vackert,

visuellt,

utvecklande,

kreativt,

skapande.

 

Jag vill vara där, där människor är glada

och där man kan tillföra något extra

fint.

 

Hej onsdag förmiddag.

Idag hade mina luktärter vissnat och jag tänker att jag faktiskt har accepterat att sommaren är slut.

Det är ungefär en månad kvar till det lilla syskonet ska komma

och jag tycker att jag varit lite bättre på Nuet.
 

 Jag dricker te och försöker göra mina yoga övningar emellanåt,
går igenom dom allra minsta bebiskläderna och känner hur ett lyckorus
sköljer över mig när jag kommer på att snart snart
får jag hålla om, se
och lära känna.
 

Och jag vet inte om jag borde skriva det här.

 

En gång i början av sommaren tog jag mod till mig och mailade till henne.

Jag har följt henne i ungefär två år och hon tar nog dom vackraste bilder jag vet.

 

Det modiga ligger i att jag frågade om hon ville fota mig och min lilla familj.

 Och just det kanske du fnyser åt och undrar vad det är för modigt med det.

 

Och sanningen är att jag är ganska självkritisk när det kommer till foton av mig själv,

tycker det är svårt fastän jag egentligen tycker det är så otroligt kul.

 

I lördags packade vi den lånade bilen full av ballonger och leksaker,

blommiga klänningar och

annat fint och åkte till en annan stad på västkusten.

 

Vilken fantastisk dag vi hade.

 

Ska bli så spännande att se sen hur det blev.

Kanske visar jag något här sen.

 

En annan sak som jag ville säga;

Jag försöker verkligen verkligen att njuta av blå himmel, sista sommardagar

och att vara i hans värld.

 

Men just nu är det så svårt att vara där hela tiden.

Jag glider i väg i för många ofärdigtänkta tankar, har kreativitet

och lust som längtar ihjäl sig efter att komma ut.

 

Och kanske är det bra att skriva allt ändå.

Ord och bilder.

 

Följde en diskussion kring om det är okej att använda samma bilder på bloggen som på Instagram.

Vad tycker ni, är det tjatigt?

 

Jag tänker att på bloggen får orden plats,

dom som försvinner där i vardagsbildflödet.

 

Och om jag hade en bra kamera skulle jag så klart fotografera med den till bloggen

men just nu.

Har jag ingen fungerande kamera alls.

 

Här hemma är jag i något slags inredningsrus.

Så mycket jag vill.

 

Jag placerar ut luktärt som doftar helt ljuvligt och

försöker välja te emellanåt istället för kaffe.

 

Nu på kvällen har jag färgat håret och blåst upp ballonger

inför en sak imorgon.

Mer vill jag nog inte säga nu.

Men vi har lånat en bil och ska åka iväg lite

och jag är ganska nervös...

 

Hoppas alla som läser här får en fin helg.

 

Ps. Era kommentarer gör mig så himla glad.

Och jag är så glad att på så sätt hitta till fler fina små ställen.

Min tid och hans.

Jag vaknar så nära intill honom i rosiga lakan. Luktar på hans hår och kinder. Ett sting av dåligt samvete kommer över mig: snart ska någon annan ligga här. Och du, min älskade lilla vän, ska lära dig att sova hela natten i din egen säng.

Vill att morgonen ska vara lugn. Ofta äter vi gröt på balkongen och försöker hinna leka en stund i hans rum. Vi kokar kaffe och småpratar i hans lilla kök. Sen promenerar vi till dagis. Det är gå själv som gäller. Du är så stor nu och jag är så stolt över Dig.

Allt du ser och upptäcker på vägen.

Sen. Hemma. Går jag in i mitt. Varenda liten cell av min kropp njuter av tiden N u. Det är så lyxigt att få vänta sitt andra barn så här. Att få båda.

Min tid och hans.

Jag är i sovrummet.

Sovrummet är mitt favoritrum just nu. Det är störst och ljusast.

Här finns mitt skrivbord, symaskin, papper och böcker. Jag tar med mig kaffet och en sommarpratare och donar runt i min egen värld en stund,

sen är det dags att rusa till dagis och hämta och jag försöker verkligen att lämna instagram och allt det där andra åt sidan och bara vara med honom.

En fin blogg som dröjer sig kvar är Julias vardag.

Så fint alltihop.

Dagarna nu.

Lite tom på ord idag.

Men helgen har varit fin och lite turbulent en stund.

Ett akutbesök.

Promenader och lekparkshäng. Pizza och pasta.

Kaffe i pappersmuggar och

Regn.

Och en hel del inspiration.

Känner mig förväntansfull inför det som händer

just nu och snart.

Blommor och sånt.

Idag har varit en blommig dag.

Jag druckit Pukka-te  i min ärvda rosenkopp.

Fortsatt vika pom-poms som ska bli till ett helt hav

ovanför bebisens säng.

Gått runt i min blommiga favoriklänning och lyssnat på Sommar med Shima Niavarani.

Det var bra, fast på ett annat sätt än Märta och Lars.

Båda deras röster har liksom satt sig nånstans långt därinne i mig

och jag säger igen att Du borde lyssna.

Tänk om min mamma fick sommarprata en dag.

Vilket fint prat det skulle bli.

Hon ska förresten få sin bok utgiven i Januari och jag är otroligt stolt.

Hur jag gör.

När jag är ensam dricker jag mitt kaffe ur mina skiraste koppar.

Tar mig tid.

Jag försöker ha ett projekt i veckan.

Just nu: sovrummet.

Jag försöker att lyssna på en sommarpratare om dagen.

Idag Lars Lerin.

Igår Märta Tikkanen.

Båda mycket fina. Berörande på sättet jag älskar.

Jag har sorterat papper på hyllorna

ramat in

och tänker att ovanför barnsängen ska ungefär ett dussin

pom-poms hänga.

De är så avslappnande och drömlika tycker jag.

Imorgon ska jag vika fler.

Men om solen skiner kanske jag åker till havet.

Att duka upp.

Vi bjöd på tre rätters middag. En bröllopspresent till våra vänner. O fick utlopp för sitt matlagningsintresse och sin kreativitet i köket.

Och jag fick duka upp.

Älskar att planera och kombinera

porslin, blommor och tyg.

Vi borde göra detta oftare, sa vi efteråt.

Och bjöd faktiskt på middag igen redan dagen efter.